Tilii

Bryt ihop och kom igen, det är ungefär så mitt liv fungerar. Just nu har jag avslutat bryt ihop delen och är nog nästan redo att ta nya tag. Eller jag blir så illa tvungen. Imorgon har jag träff med handledaren angående min uppsats. Mycket pekar mot att jag kommer få gå upp med den i januari istället, för det går verkligen skitdåligt. Så igår hde jag ett mindre nervous breakdown där jag insåg hur illa ställt det kanske är med det hela. Så idag tog jag ledigt för jag vet ändå inte vad jag ska göra med skiten. Får se vad handledaren säger imorgon. Förhoppningsvis behöver jag inte börja om från början. Men det får vi se. Måste jag börja om eller hamnar i sitsen att jag får ett ton saker att göra kommer jag att ta leigt några dagar och sedan sätta igång på riktigt och gå upp med den i januari. Funkar de stora delarna av det jag har redan kommer jag plugga i veckan och se om jag behöver avanmäla uppsatsen på torsdag. Så just nu är inget säkert. Allt hänger på hur det går imorgon. Men jag ska inte ljuga om att det är jobbigt just nu.

Jag är inte den som lägger ner saker och gör dem senare. Jag är snarare typen som pressar mig själv till yttersta gränsen och får det gjort no matter what. Problemet är att jag sällan mår så bra efteråt. Visst jag är stolt över att jag fixat det men jag är slutködr, bränd efteråt. Och just nu kan jag inte bränna mig själv. För jag är redan så pass bränd att om jag eldar på lite till skiter sig Indien. Så jag måste säga stopp och tagga ner. Annars får jag dejta betongväggen igen. Och dit vill jag INTE tillbaka. Been there, done that. Det är fan inte roligt. Nej så nu ska jag försöka tagga ner ordentligt och se vart det leder. Så håll tummarna och önska mig lycka till, det kan verkligen behövas.

Lägger in en riktigt bra låt också. Adam Lambert är verkligen otrolig, sen att han är snygg som gud gör ju inte saken sämre. Synd bara att han är gay. Hade jag varit man hade jag varit gay och dejtat honom. Det är fan lite synd att han inte kunde vara lite bisexuell iaf. Haha.




Jaha vad har annars hänt? Pratade med pappa igår, vet inte riktigt om det var bra eller dåligt. Han är lite för bra på att ge en alla de där sanningarna man vet är bra att man får höra men som man inte vill höra när man mår kasst. Då vill man bara bli tröstad och att nån tycker synd om en. Efteråt däremot är de bra, när man tänker tillbaka har han nämligen alldeles för ofta rätt. Men jag var otroligt nära att slänga telefonen i väggen igår. Det enda som hindrade mig var att jag inte har råd att köpa en ny. Och utan min telefon skulle mitt liv bli otroligt värdelöst. Så jag sansade mig. Men det hade varit skönt. Och då hade jag kanske lyckats snacka till mig en ny telefon, den jag har nu håller ju som sagt redan på att ramla ihop totalt. Men men.. 

Pratade med J idag, ganska skumt att snacka med han när man inte är på topp. Jag brukar försöka dölja mina breakdowns för så många som möjligt i vanliga fall. Eller ja det gjorde jag väl nu också. På med masken, intala sig själv och andra att allt kommer lösa sig även fast man inte riktigt tror på det. Det gick väl sådär med mörkandet. Lite släpptes ut men masken satt rätt hårt ändå. Det är konstigt numer, masken rämnar mer och mer hela tiden. Allt fler märker när det är på väg utför. Känns konstigt att folk kollar en faktiskt. Samtidigt tyder det väl på att folk bryr sig. Jag har sjukt bra kompisar! Vete fan vad jag skulle göra utan dem?! Även om de ibland säer sanningar man helst inte vill höra haha. Men jag tar inte illa upp. Ibland behöver man fan en spark i röven.

Nej men gud vad en massa dravel det blev nu. Skulle iofs kunna fortsätta med bra mycket till men det är mitt i natten och jag ska upp tidigt imorgon. Och långa inlägg ska man undvika, vilket jag aldrig lyckas med haha.

Nej dags att sova.

Ciao