Nåldynan Emma
Okej nu har ni skällt tillräckligt på mig för att jag inte har uppdaterat. Men jag har dels varit otroligt förkyld, haft massor i skolan att göra, mamma och Cricka hälsade på i fredags-lördags osv. Det har varit full rulle i kvadrat. Vet ni hur jobbigtt det är att skriva en exasminationsuppgift (som dessutom är helt värdelös) samtidigt som man är dunderförkyld? Inte roligt alls! Men det gick, med flera dagar till godo dessutom så jag kunde ta helgen ledig. Det behövdes..
Idag har jag agerat som nåldyna. Jag har dels vaccinerats mot TBC på lungmottagningen. Sköterskan var jättegullig och gav mig en komplimang om att jag hade fin röst. Den var tydligen lugn och fin. Lite roligt faktiskt med tanke på i onsdags när jag satt och skrev examinationsuppgiften och var tvungen att lyssna på mig sjäv på band. När jag sedan pratade med Linda ansåg jag att om det där var hur min röst lät skulle jag bli stum! Hur fasn orkar någon lyssna på mig om jag låter sådär? Så i det sammanhanget blev sköterskans komplimang ganska rolig. Men hon var jättesnäll och tog det lugnt. Bra för en som är nålrädd. Så borde man alltid bli bemött inom vården! Och tack Linda, min lilla mamma som var med och höll handen. Och förlåt för att jag spöade dig 5 ggr inatt i Chicago. Och djävlar vad gott det var med Subway!
Sedan hade jag ett möte med min handledare och det gick jättebra.. Lite stressigt att hinna med, och han glömde mig en sväng där också. Så jag tror det här kommer bli skitbra. Så nästa vecka ska jag åka till behandlingshemmet jag ska skriva om och hälsa på. Det kommer bli jätteintressant. Men det är mycket som ska finnas innan det.
Sedan bar det av upp till skolsköterskan. Visste inte riktigt vad hon skulle göra med mig idag. Det visade sig att det skulle bli 2 sprutor till. Ve och fasa! Men det gick också bra. Hon var jättegullig hon med. Linda var så klart med även där. Tur det. Jag var rätt vimmelkantig efter den här dagen. Jag är, trots en piercing, två tatueringar och en massa tagna prover lika rädd för nålar iaf och har mått lite lätt illa hela dagen. Men jag svimmade iaf inte! FRAMGÅNG! Men måste man så måste man.
Sedan bar det av till praktiskläraren för en snabbkoll och sedan hem. Käkade middag, tur jag lagade mycket mat för ett tag sen så jag bara behövde slänga in det i micron och läste igenom papperen jag fick av handledaren efter mycket stök. Sen somnade jag i soffan. Helt utkörd! Nu är jag uppe en stund och har Linda i telefon. Men ska nog snart krama kudden.
Nej nu orkar jag inte skriva mer.
Ciao
Idag har jag agerat som nåldyna. Jag har dels vaccinerats mot TBC på lungmottagningen. Sköterskan var jättegullig och gav mig en komplimang om att jag hade fin röst. Den var tydligen lugn och fin. Lite roligt faktiskt med tanke på i onsdags när jag satt och skrev examinationsuppgiften och var tvungen att lyssna på mig sjäv på band. När jag sedan pratade med Linda ansåg jag att om det där var hur min röst lät skulle jag bli stum! Hur fasn orkar någon lyssna på mig om jag låter sådär? Så i det sammanhanget blev sköterskans komplimang ganska rolig. Men hon var jättesnäll och tog det lugnt. Bra för en som är nålrädd. Så borde man alltid bli bemött inom vården! Och tack Linda, min lilla mamma som var med och höll handen. Och förlåt för att jag spöade dig 5 ggr inatt i Chicago. Och djävlar vad gott det var med Subway!
Sedan hade jag ett möte med min handledare och det gick jättebra.. Lite stressigt att hinna med, och han glömde mig en sväng där också. Så jag tror det här kommer bli skitbra. Så nästa vecka ska jag åka till behandlingshemmet jag ska skriva om och hälsa på. Det kommer bli jätteintressant. Men det är mycket som ska finnas innan det.
Sedan bar det av upp till skolsköterskan. Visste inte riktigt vad hon skulle göra med mig idag. Det visade sig att det skulle bli 2 sprutor till. Ve och fasa! Men det gick också bra. Hon var jättegullig hon med. Linda var så klart med även där. Tur det. Jag var rätt vimmelkantig efter den här dagen. Jag är, trots en piercing, två tatueringar och en massa tagna prover lika rädd för nålar iaf och har mått lite lätt illa hela dagen. Men jag svimmade iaf inte! FRAMGÅNG! Men måste man så måste man.
Sedan bar det av till praktiskläraren för en snabbkoll och sedan hem. Käkade middag, tur jag lagade mycket mat för ett tag sen så jag bara behövde slänga in det i micron och läste igenom papperen jag fick av handledaren efter mycket stök. Sen somnade jag i soffan. Helt utkörd! Nu är jag uppe en stund och har Linda i telefon. Men ska nog snart krama kudden.
Nej nu orkar jag inte skriva mer.
Ciao
Kommentarer
Trackback
