Tilii

Okej igår var en mycket intressant dag kan jag säga. Den började på kontoret till The Academic Advisors där vi fick lite information, klargjorde en del saker ifrån veckan och gav dem souvenirer från Sverige. Vi är verkligen helnöjda med veckan så de fick våra finaste souvenirer, en av mina tallrikar med landskapsvapnen på och ett par i folkdräkt som dansar plus en kalender med svenska naturbilder. Gus blev jätteglad. Därefter skulle åka buss vidare till en organisation som tar hand om barnen till de prostituerade i Red Light Area. Men som vanligt så är bussen lite väl trång så det är enklare om en åker moppe vilket jag glatt gick med på. Jag fick mersmak efter föra gången. Så jag hoppade på det, klädd som förra gången plus sjal och åkte med vår handledare Gus, en man i 50 års åldern (Farmor han körde jätteförsiktigt och sakta så ingen orsak till oro denna gång heller). Vi hade riktigt bra diskussioner om lite av varje för det var en bra bit vi skulle. Gus var tvungen att stanna några gånger och fråga efter vägen för vi skulle verkligen långt ut på landsbygden. Men vi kom fram tillslut. Men den sista biten av vägen, nej man kan inte ens kalla det väg det var en upptrampad stenig stig som inte var nåt vidare att åka mc på, efter halva biten fick jag glatt hoppa in i bussen bredvid Susanne i framsätet och trängas lite. Men det funkade det med.

Väl framme fick vi vänta lite, äta lunch och även fast vi skulle ta med egen så hade de gjort mat åt oss, bröd och någon intressant kryddblandning. Det var jättegott. Efter det fick vi en massa information, en rundtur där vi fick träffa barnen och såklart sjunga för dem. Vi har repat in en liten repertoar bestående av Staffan var en stalledräng, Idas sommarvisa och Nationalsången som vi kör regelbundet. Sedan kompletterar vi lite hejvilt beroende på humör och organisation. De verkar nöjda iaf. Maria körde en föreläsning om Sverige på svarta tavlan med hjälp av att rita bilder. Hon är riktigt duktig och snabb. Sedan blev vi bjudna på chai, som jag faktiskt har börjat gilla iaf när det är ordentligt sockrat. Sedan packade vi in oss i bussen igen, jag med skall tilläggas och började resan hem. Vi skulle ju dessutom iväg på Coffenight på Sahara Aalhad.

Problemet var att när vi satt i bussen ringde Shirish, de hade försökt få tag på mig hela dagen men vi var ju mitt ute i ingenstans, så vi hade ingen täckning. En av deras patienter hade dött så Coffenight var inställt. Vi blev såklart både ledsna och besvikna, men vi blev inbjudna till en annan grej, som vi inte kände för just då så vi åkte hem. Men jag började ändra mig redan i bussen och kollade upp vad det var för något. Det var ett event anordnat av organisationen Wake Up Pune som försöker öka medvetenheten om HIV. De skulle dela ut flyers och kondomer och svara på frågor. Jag tyckte det lät intressant som fan och var ärligt talat rätt trött på vår lägenhet, sitta där och skriva dagbok och käka kex och att bara umgås med gruppen. Men ingen annan ville hänga med. Vi var rätt trötta efter veckan och de ville hellre dricka milkshake på Barista. Det ville inte jag så jag och Maria som inte heller hade någon lust stannade hemma och började snacka.

Helt plötsligt hade vi bestämt oss för att åka, Shirish skickade en vägbeskrivning och vi drog iväg med närmsta rickshaw. Vi fattade inte vad han sa, men fick lära oss senare att de tar 1½ mätare när de kör kvällstid. Dvs det som, står på mätaren plus hälften av det. Efter mycket om och men hittade vi iaf fram till restaurangen, en kvart sena utan att ha någon som helst aning om var fan vi var egentligen eller vad vi skulle göra och vi var på någon konstig bakgata. Och ingen var där. Vi bestämde oss för att inte jaga katter, slog oss ner på den fina restaurangen, Maria beställde vin och jag en cola och satt och snackade. Vi tänkte som så att vad tusan om vi nu hamnat fel eller nåt, vi kunde ju ha trevligt på den fina restaurangen hur som helst. Vi kom ju iaf bort från lägenheten och hittade på något.

En kvart senare dök de andra upp, det var Shirish, Abbas (vilket förvånade mig lite) Dan en fd missbrukare från Californen, Emmeline från Frankrike, Emma från England som jag tror är Shirish flickvän och en tjej från Usa med indisk härkomst och släkt här i Indien. De ställde upp en skyltdocka med organisationens t-shirt på och la ut flyers och kondomer på varje bord. Sedan satt vi och snackade, drack öl, svarade på folks frågor och hade en supertrevlig kväll. När kvällen var över hjälpte Abbas och Shirish oss att fixa en rickshaw hem och vi tackade för en trevlig kväll. Och hr och häpna, vi var hemma 00:10. Hahaha.

Det var allt om igår.

Idag har vi bara slappat vid poolen, solat, ätit god lunch och badat. En kille höll på att få en stor bit av en palm i huvudet men det gick bra.  Vi tog en liten shoppingsväng till också vid German Bakery, plus en liten fika där. Sedan fick vi veta att det sprängts en bomb på German Bakery där vi varit tidigare på dagen. 8 döda och 33 skadade. Men allt är bra med oss och vi ska träffa vår handledare idag och se vad hon säger. Så ta det bara lugnt oavsett vad ni läser i tidningarna och så.

Ciao