Jäkla uppsats
Fredag eftermiddag och jag och Linda har en dejt på skolan för att rädda min c-uppsats. Tråkigt så in i helvete och det finns ju betydligt roligare saker man skulle kunna hitta på en fredagskväll. Tyvärr måste ju skiten göras och man vill ju gärna bli klar så fort som mäjligt så man kan släppa det och fokusera på andra viktiga saker, som att jag åker om en vecka. EN VECKA! Paniken böjar helt klart infinna sig nu. Iaf så sitter nu jag och Linda och sliter, nej det där var felformulerat. Linda sliter för hon har helt tagit över min uppsats och jag sitter här som ett fån och får flika in små saker emellanåt. Dessutom verkar det som att hon tänker hacka bort hela djävla uppsatsen. Men eftersom Linda är smart så litar jag på hennes omdöme, för mitt går tydligen inte alls att lita på numer. Jag känner mig som Professor Klump i Den galne professorn 2 när han successivt blir dummare och dummare. Men jag har ju Linda, min stjärna och räddare i nöden som går in, gör om och gör rätt. Hon är fan helt underbar som räddar mig från ruinens brant. Frågan är bara hur fan jag ska kunna återbetala det? Får bjuda henne på middag någon dag och sen försöka hitta den mest perfekta presenten i Indien eller nåt. Om det ens går att återbetala. 
Imorgon kommer mamma och Cricka för att hjälpa mig med lite saker. Lägenheten ser ut som att den varit med om något traumatiskt och jag vet inte när jag ska hinna fixa den. Får nog bli inatt som det verkar. Måste göra en riktig grovstädning innan killen som ska hyra den över våren flyttar in. Men får nog bli lite ytligt inatt innan mamma kommer. Hon skulle inte må bra av att se den förödelsen som kommit av alldeles för mycket att göra och för mycket stress. Jag måste fan jobba på det där.
Som sagt börjar paniken infinna sig, att göra listan är lång som en redovisning av stadsbudgeten och ingenting går som det ska. CSN har krånglat, c-uppsatsen krånglade, jag är luspank, papper kommer inte när de ska ja jag skulle kunna fortsätta i en evighet. Emma ültrabitchen infann sig för ett tag sen och vill inte riktigt släppa. Blir lätt så när ta mej fan allt går åt helvete. Har fått be en del personer om ursäkt för att jag varit snäsig, kort i tonen, grinig, sur, skällt, bråkat och emellanåt inte ens svarat på tilltal. Man skulle fan kunna tro att jag hamnat i klimakteriet. Det har jag inte, bara en sjukt dålig månad. Nu börjar det iofs lugna ner sig lite och jag börjar så smått komma tillbaka till mitt annars ganska lugna och trevliga jag. Eller ja ni får ju rätta mig om jag har fel.
Men nu börjar jag kanske se en liten aning till antydan av ljus i slutet av helvetestunneln. På lördag går flyget och då tänker jag lämna all skit bakom mig och bara försöka ha så roligt som möjligt. Humöret lär ju lätta lite bara av att det inte är -30 grader ute.
Jaja nu ska jag återgå till att se om jag kan få flika in något mer i min uppsats.
Ciao
Imorgon kommer mamma och Cricka för att hjälpa mig med lite saker. Lägenheten ser ut som att den varit med om något traumatiskt och jag vet inte när jag ska hinna fixa den. Får nog bli inatt som det verkar. Måste göra en riktig grovstädning innan killen som ska hyra den över våren flyttar in. Men får nog bli lite ytligt inatt innan mamma kommer. Hon skulle inte må bra av att se den förödelsen som kommit av alldeles för mycket att göra och för mycket stress. Jag måste fan jobba på det där.
Som sagt börjar paniken infinna sig, att göra listan är lång som en redovisning av stadsbudgeten och ingenting går som det ska. CSN har krånglat, c-uppsatsen krånglade, jag är luspank, papper kommer inte när de ska ja jag skulle kunna fortsätta i en evighet. Emma ültrabitchen infann sig för ett tag sen och vill inte riktigt släppa. Blir lätt så när ta mej fan allt går åt helvete. Har fått be en del personer om ursäkt för att jag varit snäsig, kort i tonen, grinig, sur, skällt, bråkat och emellanåt inte ens svarat på tilltal. Man skulle fan kunna tro att jag hamnat i klimakteriet. Det har jag inte, bara en sjukt dålig månad. Nu börjar det iofs lugna ner sig lite och jag börjar så smått komma tillbaka till mitt annars ganska lugna och trevliga jag. Eller ja ni får ju rätta mig om jag har fel.
Men nu börjar jag kanske se en liten aning till antydan av ljus i slutet av helvetestunneln. På lördag går flyget och då tänker jag lämna all skit bakom mig och bara försöka ha så roligt som möjligt. Humöret lär ju lätta lite bara av att det inte är -30 grader ute.
Jaja nu ska jag återgå till att se om jag kan få flika in något mer i min uppsats.
Ciao
Kommentarer
Trackback
